Men vad tror du om socionom?

Idag var jag och träffade en studievägledare, detta då jag vill se vad det kan finnas för alternativa yrkeskarriärer för en dam i sina bästa år som inte kan komma in på den utbildning hon önskar då där finns "för många" tjejer. Jag hade hoppats att jag skulle bli uppmuntrad att läsa ekonomi eller något civilingenjörsprogram, då jag har förstått att dessa inriktningar är mansdominerade. Rimligtvis borde det ju i jämställdhetens vackra namn behövas fler ckicks där, om det nu behövs fler gossar på psykologen . Men nja, så blev det väl inte riktigt.

Nope, istället undrade min studievägledare (som för övrigt var mycket trevlig) om jag inte skulle fundera på socionom eller sjuksköterska istället. Och någonstans här blev det kortslutning i min hjärna, för hur var det nu? Jag har inte chans att bli antagen till psykologprogrammet för att jag är, eh, brud? Och för många brudar finns det redan på psykologen. Socionom eller sjuksköterska å andra sidan. Där borde jag satsa. Men sist jag hängde på socialhögskolan bestod ungefär 95% av deras studenter av, just det, brudar. Inte snubbar. I min värld innebär det att skulle jag läsa där, skulle jag vara ytterligare en brud. Det vill säga, jag skulle inte bidra till en jämnare könsfördelning. Så på vilket sätt blir samhället mer jämställt (förresten efterlyser jag en förklaring av vad LU menar med jämställdhet) av att brudar med psykologdrömmar utbildar sig till socionomer och sjuksköterskor? Ur mitt perspektiv ser det snarare ut som att tjejer slungas vidare till traditionellt kvinnodominerade yrken med lägre löner och status. Hur svårt hade det varit att fråga om jag inte kunde tänka mig en framtid som civilingenjör eller -ekonom istället? Eller att i alla fall, när jag började fråga om detta, pusha mig lite.

Gah, kan inte bara LU anställa en massamassa genusvetare (mig till exempel) som kan ta tag i det här "problemen" på riktigt, för just nu känns det mest som att det är trötta gubbar som sitter och bestämmer saker som de varken bryr sig ett jota om, eller har en aning om hur det fungerar. Det känns bara så himla 1800-tal!

Roliga nyheter!

Elin Sahlin, som är den som för vår grupptalan mot LU, har blivit nominerad till månadens Malmö-Lundabo av tidningen City (kolla in sidan 8). Motiveringen är att Elin visar att det går att protestera, även om den det protesteras mot är ett gigantiskt och anrikt universitet, såsom Lunds Universitet ju är. Jag tycker att City har gjort ett bra val när de har nominerat Elin, dels för att Elin är en bra person som står upp mot orättvisor och som därför förtjänar positiv uppmärksamhet, men dels också då tidningen genom detta val pekar på hur puckade LU faktiskt är. Diskriminering är inte okej. Så heja Elin!

Nu kommer jag att låta som en reklamjingle, men vafan!

Se till att Elin vinner genom att sms:a "CITYS månad 1" till 72130. Ända fram till den 13 november går det att rösta, men släng iväg ett sms redan nu så att du inte glömmer. Det kommer även att lottas ut biobiljetter och en Ipod Nano bland de som röstar.

Även i Polen har det skrivits om oss.

Ja, som rubriken säger, det är inte enbart i svensk media som det skrivs om diskrimineringen på de svenska universiteten och högskolorna, också Polen skriver om vårt fall. För den som kan polska rekommenderar jag att läsa! Tyvärr kan jag inte polska själv, men tänkte be några polska vänner att läsa och sen förklara för mig. Verkligen så himla bra att detta synliggörs så att det även sätts lite internationell press på våra universitet!

In da media!

Idag skriver Svenskan om oss på sin ledare. Kolla in!
/Ida

Småkvoter

Ett litet tillägg som man bör tänka på är att folkhögskolekvoten inte är en bra grupp att sorterad bort folk i. Den är inte bara som högskoleprovet - en liten extragrupp att söka i parallellt med gymnasiekvoten. I högskoleprovkvoten måste man ju ha gymnasiebetyg också, annars har man inte kurserna som ger behörighet för utbildningen. Men det måste man inte i folkhögskolekvoten. Jag har till exempel läst in hela min gymnasiekompetens på folkhögskola och har därför bara folkhögskoleomdöme att söka på. Inget gymnasiebetyg alls.
//Hanna

För jämställdhetens skull

När SLU eller, staten som det heter i rättegången, blir stämt för diskriminering påstår de att de inte diskriminerat någon och att deras antagning är som den är för "jämställdhetens skull". Och att några individer tyvärr måste drabbas i jakten på större rättvisa. Det är ganska spännande att båda sidor i en sådan konflikt hänvisar till jämställdhet. Fast okej, båda sidor har ju också rätt.

Staten hänvisar till en jämställdhet på en kollektiv nivå. Jämställhet mellan grupper av olika slag. Könsgrupper i just det här fallet, men på samma nivå finns ju även generationer, kulturer, ursprung osv.
Medan vår sida talar för en jämställdhet individer emellan.

I min fantasivärld önskar jag att Svea hovrätt kunde bestämma på vilken nivå Sveriges älskade jämställdhet skulle gälla. I alla möjliga fall och situationer, och inte bara när det gäller högskoleantagningen. För det känns som en svår uppgift att uppnå jämställdhet i Sverige om inte alla är överens om vad det innebär.
Nåja, deras beslut är ju i alla fall en bit på vägen.

Själv har jag svårt för att tycka att jämställdhet på kollektiv nivå, är jämställt. Till exempel i en nuförtiden ganska typisk arbetsannons där det står "vi siktar på att vara en jämställd arbetsplats, därför välkomnas kvinnliga sökande", där ringer mina varningsklockor. Hur jämställt kan det vara på en arbetsplats som redan sorterat runt i könsgruppen? Vilka chanser kommer man ha där, och hur ofta ska man missa eller få chanserna på grund av sitt kön, inte sin förmåga?

// Hanna

Grupptalan mot SLU

Jag har precis fått ett mail med uppgifter om rättegången i Svea hovrätt. Den kommer att vara den 23 november. Jag hoppas verkligen att jag kan vara där, och att det kommer så många som möjligt! Dels som stöd till olivia Rozum som jag antar måste vara där, och dels för att visa att vi faktiskt engagerar oss i frågan.
Förra gången var vi ett helt gäng och det kändes väldigt bra. Det känns som att det blir en väldigt kraft i vårt ställningstagande.

Jag tänkte berätta lite om min bakgrund i det här. 2005 sökte jag in till veterinärprogrammet, efter att ha gått färdigt ett års naturvetenskaplig utbildning på Önnestads folkhögskola. Då fick jag reda på att jag har mycket svårare chans att bli antagen i folkhögskolekvoten eftersom jag är kvinna. Studievägledaren på SLU berättade detta för mig, och jag tyckte det lät helt galet. Hon drog fram lite statistik som visade att ingen kvinna blivit antagen de senaste åren, och det kändes overkligt att mina planer skulle hindras så abrupt enbart på grund av mitt kön.
Envis som jag är, skickade jag iväg en JämO-anmälan. Det blev uppmärksammat i lokal media. Men sen tystnade det och ett år senare hörde plötsligt Aktuellt av sig. De ville göra en intervju med mig.
Då vaknade media till igen, och denna gången var det i hela Sverige. Dagen efter att Aktuellt sänts, ringde Clarence Crawford från Centrum för rättvisa upp mig och sa att de ville representera mig i ärendet. Då hade JämO fortfarande inte tagit något beslut.

Centrum för rättvisa tog kontakt med de andra tjejerna och sen blev det "Grupptalan mot SLU".
Jag är helt överväldigad över hur stort detta blivit, och otroligt glad att Centrum för rättvisa tog tag i saken. Vilket stöd alla vi bortsorterade tjejer får av det! Dessutom är de ju grymt duktiga. Det märks ju inte minst på att vi faktiskt vann den första rättegången.

Många reaktioner jag mött är positiva, men tyvärr finns det ju så klart negativa också. En högst personlig tanke är att det verkar som att vissa män tar illa vid sig av det här, och känner att de måste försvara sitt kön/sin grupptillhörighet. Personligen tycker jag att denna typ av bortsortering är fel oavsett vilket kön den slår mot.
I ett land som är så individualistiskt som Sverige, är det fruktansvärt förvånande att man ändå "döms ut" på grund av en grupptillhörighet. Speciellt en sådan man inte kan påverka (utan drastiska medel).
// Hanna