När SLU eller, staten som det heter i rättegången, blir stämt för diskriminering påstår de att de inte diskriminerat någon och att deras antagning är som den är för "jämställdhetens skull". Och att några individer tyvärr måste drabbas i jakten på större rättvisa. Det är ganska spännande att båda sidor i en sådan konflikt hänvisar till jämställdhet. Fast okej, båda sidor har ju också rätt.
Staten hänvisar till en jämställdhet på en kollektiv nivå. Jämställhet mellan grupper av olika slag. Könsgrupper i just det här fallet, men på samma nivå finns ju även generationer, kulturer, ursprung osv.
Medan vår sida talar för en jämställdhet individer emellan.
I min fantasivärld önskar jag att Svea hovrätt kunde bestämma på vilken nivå Sveriges älskade jämställdhet skulle gälla. I alla möjliga fall och situationer, och inte bara när det gäller högskoleantagningen. För det känns som en svår uppgift att uppnå jämställdhet i Sverige om inte alla är överens om vad det innebär.
Nåja, deras beslut är ju i alla fall en bit på vägen.
Själv har jag svårt för att tycka att jämställdhet på kollektiv nivå, är jämställt. Till exempel i en nuförtiden ganska typisk arbetsannons där det står "vi siktar på att vara en jämställd arbetsplats, därför välkomnas kvinnliga sökande", där ringer mina varningsklockor. Hur jämställt kan det vara på en arbetsplats som redan sorterat runt i könsgruppen? Vilka chanser kommer man ha där, och hur ofta ska man missa eller få chanserna på grund av sitt kön, inte sin förmåga?
// Hanna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar