Grupptalan i Hovrätten

Nu sitter jag på tåget hem från Stockholm (eller ja, när det här publiceras har jag kommit hem och är åter kopplad till internet). Det har varit en lång dag, rättegången mot Sveriges lantbruksuniversitet började redan vid niosnåret och höll på fram till kl 17. Eftersom att jag kvällen innan hade passat på att njuta av hotellivet - bada badkar i flera timmar, hade jag somnat rätt sent och var redan från början lite trött, men pepp! Gunnar och Clarence, som förde de godas talan, det vill säga vår[1], var riktigt grymma. Pålästa, noggranna och påpekade brister i statens argumentation.

Det hela började med att nämnda snubbar presenterade fallet, att på grund av så kallad ”viktad lottning” har tjejer som har läst på folkhögskola i praktiken ingen möjlighet att komma in på veterinärprogrammet medan killar med samma meriter å andra sidan har extremt goda möjligheter att ges en plats. Så kallad positiv särbehandling. Eller diskriminering om en hellre vill kalla det för det (vilket jag gärna gör). Hur den viktade lottningen går till tänker jag inte gå in på här, Gunnar förklarade det väldigt pedagogiskt i rätten, men vad jag kan säga är att detta system är väldigt(!) komplicerat, och egentligen förstår sig nog inte någon på sig systemet. Inkluderat de som förde statens talan. Veterinäryrket ur ett historiskt könsperspektiv presenterades också.

Därefter fick staten uttrycka sig, varför de hade valt att överklaga Tingsrättens dom, där ju SLU blev fällda och dömda att betala skadestånd till alla de personer som anslutit sig till grupptalan. Den starka referens som de återkommande hänvisade till var jämställdhet. Att jag och staten inte har samma uppfattning om vad jämställdhet innebär blev väldigt tydligt. Från mitt håll är det väldigt svårt att se hur bortsortering av kompetenta kvinnor, enbart med anledning av deras genitalier, bidrar till en jämställd skola eller ett jämställt samhälle.

Efter lunch var det dags för vittnesmål. Olivia, som är den som för grupptalan mot SLU, fick i Tingsrätten delge sin historia och svara på frågor om hur hon uppfattade situationen. Detta filmades och visades nu på nytt i Hovrätten. Jag blev verkligen impad av Olivia, hon var lugn, saklig och lyfte fram väsentliga saker. All cred till henne! Olivias testimony följdes av vittnesmål från en representant från SLU, även detta filmat från Tingsrätten. Även om denna dam representerade SLU och därmed de onda, var hon grym! De argument som SLU i Tingsrätten la fram talade hon emot. Det hon sa var alltså till vår fördel.

Tyvärr var de som förde SLU:s talan, alltså staten, idag mycket mer professionella. Efter att våra fina ombud hade förklarat, och styrkt med nationella- samt EU-lagar om likabehandling och diskriminering, varför det SLU ägnat sig åt är att förstå som olaglig könsdiskriminering, förklarade de varför detta inte bör ses som ett strukturellt problem. Med hjälp av en teoretisk geggamojja lyckades statens ombud få fram att detta visst är en tråkig konsekvens, men ur lagens perspektiv är det inte fel. Vad jag tänkte när denna man la fram detta på ett mycket lugnt och distanserat vis tänker hålla för mig själv. Men det var inte så gulligt.

Jaja, dagen är över och nu är det upp till Hovrättens domare att avgöra utfallet. Det enda vi kan göra nu är att hålla tummarna. Den 21 december faller domen. Förlorar vi så är det inte på grund av att våra ombud inte skötte sig, utan på att SLU hade en skicklig (blä) advokat.

En liten rolig anekdot tänkte jag också bjuda på. Eller rolig för mig åtminstone. En av tjejerna som är med i grupptalan mot SLU visade sig efter en liten utfrågning ha vuxit upp på samma ställe som jag. Inte nog med det, efter lite kartläggning visade det sig att vi red i samma ridskolegrupp när jag gick i mellanstadiet. Liten värld! Jag träffar så sällan människor som kommer från vår lilla håla, så det var kul! Jag minns att hon hade en riktigt fin pålle, och jag var lite avundsjuk på henne för den.

Nu har jag kommit till Hässlehåla, nästan hemma i Lund.

---

[1] Jag skriver ”vår” trots att jag inte är del av denna processen, men då mitt fall är så beroende av detta fallet och jag känner stark solidaritet med SLU-chicksen känns det konstigt att skriva något annat.

SLU-fallet prövas i Hovrätten

I morgon drar jag till Stockholm, detta därför att SLU-fallet ska prövas i Hovrätten på måndag. Det kommer att bli spännande och jag hoppas verkligen att de som ska avgöra fallet är vettiga, dvs att de inser det felaktiga i att sortera bort en hel grupp människor enbart pga att de anses vara kvinnor. Domen kommer ju att vara avgörande för hur vårt fall mot Psykologen kommer att bedömas så jag kommer verkligen att hålla mina tummar stenhårt på måndag! Dömer de till vår nackdel så kan det inte förstås som annat att det är helt meningslöst att läsa in sin gymnasiekompetens på folkhögskola för den som på pappret är kvinna. Vad jag har förstått nu så gör alla de utbildningar jag är intresserade av på samma vis, låter männen i hamna först i antagningslistan. Då det brukar finnas max ca 4 platser i folkhögskolekvoten så är det med andra ord omöjligt att komma in om en inte är man.

Men vad tror du om socionom?

Idag var jag och träffade en studievägledare, detta då jag vill se vad det kan finnas för alternativa yrkeskarriärer för en dam i sina bästa år som inte kan komma in på den utbildning hon önskar då där finns "för många" tjejer. Jag hade hoppats att jag skulle bli uppmuntrad att läsa ekonomi eller något civilingenjörsprogram, då jag har förstått att dessa inriktningar är mansdominerade. Rimligtvis borde det ju i jämställdhetens vackra namn behövas fler ckicks där, om det nu behövs fler gossar på psykologen . Men nja, så blev det väl inte riktigt.

Nope, istället undrade min studievägledare (som för övrigt var mycket trevlig) om jag inte skulle fundera på socionom eller sjuksköterska istället. Och någonstans här blev det kortslutning i min hjärna, för hur var det nu? Jag har inte chans att bli antagen till psykologprogrammet för att jag är, eh, brud? Och för många brudar finns det redan på psykologen. Socionom eller sjuksköterska å andra sidan. Där borde jag satsa. Men sist jag hängde på socialhögskolan bestod ungefär 95% av deras studenter av, just det, brudar. Inte snubbar. I min värld innebär det att skulle jag läsa där, skulle jag vara ytterligare en brud. Det vill säga, jag skulle inte bidra till en jämnare könsfördelning. Så på vilket sätt blir samhället mer jämställt (förresten efterlyser jag en förklaring av vad LU menar med jämställdhet) av att brudar med psykologdrömmar utbildar sig till socionomer och sjuksköterskor? Ur mitt perspektiv ser det snarare ut som att tjejer slungas vidare till traditionellt kvinnodominerade yrken med lägre löner och status. Hur svårt hade det varit att fråga om jag inte kunde tänka mig en framtid som civilingenjör eller -ekonom istället? Eller att i alla fall, när jag började fråga om detta, pusha mig lite.

Gah, kan inte bara LU anställa en massamassa genusvetare (mig till exempel) som kan ta tag i det här "problemen" på riktigt, för just nu känns det mest som att det är trötta gubbar som sitter och bestämmer saker som de varken bryr sig ett jota om, eller har en aning om hur det fungerar. Det känns bara så himla 1800-tal!

Roliga nyheter!

Elin Sahlin, som är den som för vår grupptalan mot LU, har blivit nominerad till månadens Malmö-Lundabo av tidningen City (kolla in sidan 8). Motiveringen är att Elin visar att det går att protestera, även om den det protesteras mot är ett gigantiskt och anrikt universitet, såsom Lunds Universitet ju är. Jag tycker att City har gjort ett bra val när de har nominerat Elin, dels för att Elin är en bra person som står upp mot orättvisor och som därför förtjänar positiv uppmärksamhet, men dels också då tidningen genom detta val pekar på hur puckade LU faktiskt är. Diskriminering är inte okej. Så heja Elin!

Nu kommer jag att låta som en reklamjingle, men vafan!

Se till att Elin vinner genom att sms:a "CITYS månad 1" till 72130. Ända fram till den 13 november går det att rösta, men släng iväg ett sms redan nu så att du inte glömmer. Det kommer även att lottas ut biobiljetter och en Ipod Nano bland de som röstar.

Även i Polen har det skrivits om oss.

Ja, som rubriken säger, det är inte enbart i svensk media som det skrivs om diskrimineringen på de svenska universiteten och högskolorna, också Polen skriver om vårt fall. För den som kan polska rekommenderar jag att läsa! Tyvärr kan jag inte polska själv, men tänkte be några polska vänner att läsa och sen förklara för mig. Verkligen så himla bra att detta synliggörs så att det även sätts lite internationell press på våra universitet!

In da media!

Idag skriver Svenskan om oss på sin ledare. Kolla in!
/Ida

Småkvoter

Ett litet tillägg som man bör tänka på är att folkhögskolekvoten inte är en bra grupp att sorterad bort folk i. Den är inte bara som högskoleprovet - en liten extragrupp att söka i parallellt med gymnasiekvoten. I högskoleprovkvoten måste man ju ha gymnasiebetyg också, annars har man inte kurserna som ger behörighet för utbildningen. Men det måste man inte i folkhögskolekvoten. Jag har till exempel läst in hela min gymnasiekompetens på folkhögskola och har därför bara folkhögskoleomdöme att söka på. Inget gymnasiebetyg alls.
//Hanna